Den mekaniska metronomen uppfanns på 1800-talet och tillåter exakt mätning av korta tidsperioder. Enheten har en pyramidform med en avfasad kant, på vilken en rörlig pendel är placerad.
Genom att flytta från sida till sida med jämna mellanrum låter den dig kontrollera och synkronisera frekvensen av åtgärder utan att tappa rytmen. Oftast används den här enheten inom det musikaliska området: vid repetitioner och konsertuppträdanden.
Förutom pendeln innehåller metronomens design en skala som låter dig ställa in önskad rörelsefrekvens. Ju högre vikt på pendeln, desto lägre frekvens och vice versa. Mekaniska modeller idag har gett vika för elektroniska, som ofta släpps med en inbyggd tuner - för att synkronisera musikinstrument.
Historia för metronomen
Metronomen uppfanns i början av 1800-talet. Författarskapet tillhör vetenskapsmannen Dietrich Nikolaus Winkel från Amsterdam, men den praktiska tillämpningen av apparaten hittades av mekanikern och pianisten Johann Nepomuk Mälzel.
Efter att ha förbättrat Metronomen Winkel organiserade han produktionen i Nederländerna. Huvudsyftet med enheten vid den tiden var att räkna takten i musikaliska kompositioner. Den berömda kompositören Ludwig van Beethoven gjorde denna uppfinning allmänt känd i Europa. Han var den förste att markera tempot i tonerna med bokstavsbeteckningarna MM, syftande på Mälzels metronom. Förkortningen i noterna följdes av en siffra, till exempel - MM30, vilket motsvarade 30 slag per minut.
Enheten sattes i massproduktion 1895 av entreprenören Gustav Wittner från Tyskland. Han patenterade uppfinningen och startade först tillverkningen av den klassiska versionen av Mälzels metronom, och började sedan förbättra den. Wittner är uppkallad efter entreprenören och har fått världsberömdhet och är idag känd för att producera de mest exakta metronomerna av ovillkorlig kvalitet: både i mekaniskt standardutförande och i moderna elektroniska.
Initialt användes metronomen endast av professionella musiker och kompositörer, men dess popularitet växte bland andra klasser: 1923 använde den amerikanske konstnären Man Ray enheten för att skapa den skulpturala kompositionen "Object to Destroy". Det var en metronom, på vars pendel ett fotografi av en kvinnas öga fixerades.
1957 stals Rays verk från utställningshallen mitt på ljusa dagen och med ett stort antal vittnen. Kidnapparna, som visade sig vara parisiska studenter, förstörde henne med ett skott från en revolver. Detta orsakade inte bara författaren skada, utan tvärtom gav det ännu större popularitet. Han fick en betydande försäkring för den trasiga metronomen och gjorde ytterligare 100 exemplar av den, som var och en kallades "Oförstörbara föremål".
Att tala om metronomens historiska betydelse är det också värt att notera det belägrade Leningrad, där den användes 1942-1944 som en ersättning för den avstängda radiokommunikationen. Med hjälp av enheten underrättades stadens befolkning om beskjutning och bombning.
Ett slag på 50 slag per minut var för en säker miljö och 150 slag per minut var för ett extremt farligt läge. Därefter beskrevs detta i musikverket "Leningrad Metronome" till verserna av Matusovsky och Basners musik.
Typer av metronomer
Mekaniska metronomer användes flitigt fram till slutet av 1900-talet, men idag har de nästan helt ersatts av elektroniska modeller - ännu mer exakta och enkla att använda. Dessutom har deras ledande tillverkare förblivit samma företag Wittner, känt i hela den civiliserade världen sedan slutet av 1800-talet.
Den elektroniska versionen har ett helt annat utseende och utökad funktionalitet. Nu är det här inte en pyramid med en fasad kant och en svängande pendel, utan en kompakt plastanordning med knappar och en elektronisk display. Dess funktioner inkluderar:
- Kompakt. Den elektroniska metronomen är platt, lätt och passar lätt i en ficka, mapp eller surfplatta.
- Brett utbud av tempo. För moderna modeller varierar det från 30 till 280 slag per minut.
- Mångsidiga. Vid behov kan standardljudet för stötar ersättas med klick, gnisslor och andra ljud.
- Möjligheten att spara rytmmönster i enhetens minne - med efterföljande återskapande och uppspelning.
- Ytterligare inbyggda block: tuner, stämgaffel, inspelare, timer.
- Möjlighet att använda i mörker. Information kan visas på en bakgrundsbelyst skärm, så att du kan justera takten i vilket ljus som helst.
Melzel och Wittner skulle ha avundat en sådan funktionalitet och kunde knappt ha föreställt sig att den skulle bli tillgänglig på förbättrade versioner av deras mekaniska metronomer 100 år efter skapandet av de första versionerna. Trots det kvarstår faktum att moderna elektroniska metronomer är betydligt överlägsna mekaniska i alla avseenden.
